Kategoriarkiv: Litteratur

Marionetten

 

 

Året är 1956 och platsen godset Darlington Hall i västra England. Ställets butler sedan decennier har uppmuntrats av ägaren herr Farraday att för första gången i livet göra en längre bilresa. Bakom ratten i herr Farradays dyrbara Ford resonerar herr Stevens om yrket, tidens gång och den forne ägaren hans nåd Darlington. Vad krävs av en butler? Vilken är den mest betydelsefulla egenskapen; hur visar den sig? Vem kan sägas personifiera butlern som denne bör föra sig? Som denne borde ha fört sig?

Yrkets ideal om att söka uppnå balans mellan ”uppmärksamhet och illusionen av frånvaro” [1] präglar herr Stevens attityd till de hemliga konferenser och försök till internationell diplomati som arrangerades på Darlington Hall under tjugo- och trettiotalet. Samt till fröken Kenton, kollegan som herr Stevens nu ska återse på sin resa längs kusten. Så är berättelsen en kärleksförklaring till professionen butler; en lojalitetsyttring från en undersåte till en herreman? Eller en tragiskt ofullbordad kärlekshistoria med en gammal kollega? Herr Stevens butlerism, den tjänande värdigheten i samspel med det brittiska ståndssamhällets önskan att bevara friden, tvinnar samman narrativen.

 

 

Hans nåd Darlington och butlern herr Stevens delade på sin tid välvilliga avsikter med alla de kulturpersonligheter som lät sig bjudas på ”off the record”-middagar på Darlington Hall. Damer och herrar från politikens och kulturens värld, tjusade av ambassadören Ribbentrops fredsinviter, hjälpte till att etablera förbindelser mellan Berlin och de mest inflytelserika i landet. Innerligt intresserade av fred och rättvisa blev de till lätta byten för nazisternas manipulationer och bedrägerier: det som började med öppet skryt om vegetarisk diet (i filmen) samtidigt som köttkorven – würsten – utgjorde mest eftertraktade rätt (i boken), slutade med bakom ryggen utmätta egendomar.

 

 

Men undersåtarna i huset  – hur förhöll de sig? Och vad företog de sig? När herr Stevens hade kunnat bidra med motstånd, motsatte han sig; när han kunnat ingripa i världshistorien, vägrade han. När kollegan fröken Kenton stod upp för flyktingarna Ruth och Sarah, accepterade han fördrivningen. Herr Stevens återblickar undgår att hans nåd liknade honom själv: en manövrerad schackbonde, en marionett. Fastän på skiljaktiga nivåer. Och i fel riktning: Kanske för att visa hur en butler bör agera, en episod i boken men utelämnad i filmen, minns herr Stevens hur han en gång hindrade unga skränande besökare från att tala illa om hans nåd Darlington.

Agerandet föreslår kurage – men är egentligen mer ett avstannat frö i jorden. En tom gest. En händelse som väcker nyfikenhet. Skulle herr Stevens ha kunnat ingripa? Öppnat sig för minoriteten intellektuella i gestalt av hans nåd Darlingtons unge släkting, den kritiskt upplyste journalisten herr Cardinal, och samarbetat om att störa tidens olyckliga kombination av undfallenhet och välvilja? Skulle han ha kunnat ansluta sig till fröken Kenton och vägrat visa flyktingarna på porten?

 

 

Herr Stevens butlerism förmår stå upp för makten men inte mot makten. Under en av middagarna på Darlington, när det ännu var tidigt, reste sig herr Farraday (den senare ägaren) vid bordet och invände att de allihop var blåögda, att de lät sig bedras, att tiden för nobla avsikter var förbi, att diplomati borde utövas av professionella, inte av amatörer. Endast vetskapen om hans stora förmögenhet höll honom från att bli utslängd. Men herr Farradays uppriktighet visar att herr Stevens, hans nåd Darlington och de andra faktiskt gavs en möjlighet att begrunda valet av tänkta allierade. Och det får intyganden om att inte ha tillhört nazisternas anhang att framstå mindre vägande: Att underlåta eller möjliggöra är inte samma sak som att utföra – likväl hamnar de någonstans på samma skala.

Men så envetet, elegant och konsekvent utvecklas herr Stevens självförsvar att han till sist besatt huvudrollen i tragedin om den ensamme som far hemåt med livslögnerna tryggt bevarade i hjärtat – och missar att kärleken (Miss Kenton) ställt upp dörren på vid gavel.

Eller så har herr Stevens insett att försvaret inte håller. Butlerismen kan inte befria men den kan självbestraffa. Det är ändå en känsla.

 

  • Kazuo Ishiguro, The Remains of the Day, (1989), London: Faber & Faber, 2005
  • Kazuo Ishiguro, Återstoden av dagen, översättning Annika Preis, Stockholm: Viva, 1990
  • The Remains of the Day, [Återstoden av dagen] baserad på Kazuo Ishiguros roman, manus Ruth Prawer Jhabvala, Harold Pinter, i regi av James Ivory, med Anthony Hopkins, Emma Thompson, Hugh Grant, Christopher Reeve, James Fox, 1993

 

[1] Återstoden av dagen, 1990, s 81.

© Arimneste Anima Museum # 16