Kategoriarkiv: Litteratur

Freden på bordet

 

 

Svetlana Aleksijevitj i Stockholms stadshus, intill riksmarskalken, vid honnörsbordet. Flödet av röster hon lyssnat fram, vittnesmålen och vad de förmedlat. Hur människor led. Och hur andra än människor led. Bön för Tjernobyl (Ersatz 2013, översättning Hans Björkegren): ”De skriade på sina olika språk…”

Vad ska de servera Aleksijevitj, vad ska de bjuda på?

Om västerländsk historia kan läsas genuskritiskt och maktkritiskt följer att den kan läsas köttkritiskt. Uppvisandet av släckta djurkroppar har inte sällan varit en utställning, en maktens performance. Hur kan en ko-unge i bitar framstå välsmakande i nutida lägen av välfärd och frivillighet? Vilken är berättelsen som föregick handlingen?

En materiell propaganda, från vuxna till barn: Ta del av denna övermakt, bli delaktig i den. Som i årets julkalender I tusen år till julafton: bäverkroppar, vildsvinskroppar, kalvhuvuden, kalvöron. Ät nu barn.

Men folket, herdarna, bönderna kan berätta. Som i sägnerna om förfäderna på brittiska öarna: ”Animals were seldom killed for their meat. They were too valuable. Without your animals, you starved and frooze. Without your animals, you literally just died.”

På 1000-talet – och som regel under många sekel – åt folket inte gärna sina kalvar och killingar. Getter, får och kor betydde levande värmande kroppar, övermjölk att dricka, ull att klä sig med.

Kroppar som kunde exploateras. Inte övergick folk på 1300-talet, som sägs i tv-julkalendern, från människoslaveri, så kallad trälhandel, till gethandel; bredvid handel med getter fanns utnyttjandet av folkflertalet.

Hur övertalades folk till att bli som sina herrar? Hur kommer det sig att människor kan tro sig mer mänskliga om de gör sig till rovdjur?

Matkulturen ansågs länge amoralisk, apolitisk, given och oproblematisk. Men rovet utgör det absoluta nödläget. Reflektionen upphör, medlidandet trängs undan. Att lyssna tvådimensionellt är det mänskligt möjliga; synkroniserandet av empatin med eftertanken.

Ärtsoppan är den äldsta maträtt vi fortfarande äter.

Samma afton, annat möte. La révolution pacifique. La révolution pour le changement climatique. Den fredliga revolutionen för en fossilfri värld. Enligt Chalmers tekniska högskolas beräkningar om klimatgaser innebär den ordinarie matkulturen i Sverige artonhundra kilo utsläpp per år och person. Lacto-ovo: tolvhundra kilo. Animaliefri: femhundra kilo.

En livsmedelsproduktion som hellre strävar till mindre våld än gör våldet till dygd. En matkultur som förlänger livet hellre än avlivar det. Hur möts Svetlana Aleksijevitj budskap om fred? Mellan människorna, men också med andra än människorna?

10 december 2015

©Arimneste Anima Museum #9