Skallgång saknade

 

[Berättaren]

Ur tidssjoken fram, tjänare,  knäböjare, förlorare.

Berättelser som tynande spår, bortsköljda.

Knappt synbara stigar, övervuxna.

Sandhögar, humuslager,

stampade, krattade

– borta.

 

Trodde ni – att det skulle sparas och bevaras?

Tunna kuvert av underordnade viskningar?

Läggas i ett minnesmoln, i en ask för eftervärlden?

 

Nåväl! Låt gå!

Låt oss vända dem, de tunna bladen.

 

[Canis lupus familiaris]

Jag kan läsa. Jag behöver inte läsa. Jag tar det ur minnet.

Om dem som lämnade matrester, klappade träd,

begravde martineten. Följde oss, lät oss löpa,

undan krigen. Avvikare, självgångare, bortvalda.

Tysta, tystade, upplösta.

 

Icke upplösta.

Stegen, suckarna, pustarna, dokumenterade.

Dokumenterade, av vem?

Ögonbrunnar, nosspeglar, hörselgångar.

Doftade, registrerade, arkiverade,

tröstade.

Vid fötterna, invid benet, i skogen, vid kvarnhjulet, på åkern.

Nedanför slafen, intill värken, såren.

Under donen, som

någon, några av er lösgjorde.

 

[Equus] hoven fram.

Jag ska säga vad jag såg. Vad jag upplevt.

Du som läste min födda, allt vildare, upphängd,

på krokar

i syfte att bli slapp och foglig.

 

Du lossade remmen, blåste liv

i mungiporna, näsborrarna.

Dina räddarhänder.

Inget gick oss förbi – förstås!

Men så de många tror och villfars. Att vi inte ser. Att vi inte hör,

att vi inte minns. Att där inte finns en slutlig rättvisa, ingen

utredning till sist.

Fast våra hårmanar vibrerat toner i millennier!

Noterat samveten, antecknat handlingar.

Förbrukade kroppar

kommer vi att trava, trava, bära till torget.

 

Nå – du kastades – orättfärdigt mot dörren, slagen, släpad som vi.

Ingen gård hade tjänst för dig, min läsare. Så gick du ut i sjön

för att glupa det stora rättvisevattnet.

Grönilande fläckar, blanka gråådersblad,

värmestråk från svartvatten.

 

[Sus scofa]

Tidpunkten är här, tillfället för mig att tala genom tidrummet.

Här är min krypterade berättelse.

Jag, en Tamworth Two, mottog budskapet, pulvriserade pappersark

upplöste min nos, fyllde mitt vara:

”Vad de ville ha ut av en gris var all den profit de kunde utvinna ur honom

och det var vad de ville ha ut av arbetaren, och vad de ville ha ut av folket.

Vad grisen tyckte om saken och vad han fick utstå, räknades inte, likadant

för arbetaren och köttköparen. Detta var inkarnationen av vettlös och oseende

girighet: Den stora slaktaren, kapitalismens anda förvandlad till kött.”

Texten ströks, maldes ned och jordades. Men se! Det skulle de inte

ha gjort! Självfallet bökade jag, Självbefriare Honhjältarhoudini, upp

de små döda larverna som fastnat i de tillplattade trädtrådarna. I mitt

tryne samlades de, en uppmaning att kränga sig ut, och undan fordonsluckan,

forcera snåren, trampsimma floden, gnaga nedåt barken, sörpla källvattnet,

smacka livet i den svarta jorden innan torkan, cyklonen, skalven tog oss.

Jag vittnar om din insats, din läsare, Upton Sinclair.

 

[Equus, Canis lupus familiaris, Sus scrofa]

Vatten, färskt, i mängd, fastän vattnet slösats bort.

Tuvor ilgröna, gömslen torra, fastän allt blivit bart.

Leenden där det inte borde ha funnits några.

Förtröstan där det inte borde ha funnits någon.

 

[Berättaren]

Nog nu!

Kuverten öppnade, tullade.

Talat, läst och blivit lästa!

 

[Vulpini]

Å, nej – även jag ska säga mitt och sätta punkt.

Inte heller jag ska lamentera över sakernas tillstånd.

(Plasten, giftet, salthalten i brunnarna.)

I min stjärnbild lyser den förkroppsligade hågkomsten.

Mångatan, påminnelsen, överallt densamma. Spegeln i mitt öga

när jag betraktar de andra.

Jag talar för dem, vilka likt mig, blickar avundsjukt på

rådjuren och människorna. Vi som inte har något annat val

än att döda, för föda.

Också jag såg er, att ni har funnits, att ni strävade, för att ni,

till skillnad från oss, ägde och insåg detta val.

Samla, fröa,

vattna, plocka. Hushålla, värna,

lämna vidare.

Jag såg er. Utan skor, utan vapen. Som vi.

Ni fann min kull och lät den vara.

Ni skallade när ni hörde jägaren krigaren komma,

genom hudlagren.

 

29/10 2013

©Arimneste Anima Museum #2

*Saknade. Källa.